Att förmänskliga sina karaktärer
När man skriver en bok är det vanligt att man bildar relation till karaktärerna. Jag har arbetat med en historisk berättelse i flera års tid och huvudkaraktären fanns i mitt medvetande redan när jag var tio år gammal. Det sa bara smack så kom hon till en kväll, namn och utseende och allt. Visst kan det låta märkligt, men hon har växt upp tillsammans med mig och hennes utseende har ändrats med tiden precis som en fysisk person.
Jag tror det är vanligt för författare att förmänskliga sina karaktärer. Personerna i min bok har som sagt funnits inom mig ett tag. När jag äntligen började använda de i skrivande syfte så växte relationen till dem. Idag har jag Katherina, min huvudperson, i tankarna hela tiden och för varje dag arbetar min hjärna med att finna inspiration som jag sedan använder i boken. Och det kommer inte vara enkelt att släppa henne när den är färdig. Däremot tror jag inte att jag kommer glömma henne helt och hållet. Hur konstigt det kan låta för er så ändras inte känslan att hon är som en vän för mig.

bild från förra året.
Har aldrig skrivit en bok men kan tänka mig att det blir som en del av en själv :)