Jag vill tänka positivt, men kan inte!
Vet ni vad jag avskyr? När någon säger "Fortsätt tänk positivt!" Jag tänker att det är väldigt lätt för dig att säga och det är hur enkelt som helst, men hos MIG fungerar inte tankarna på samma sätt. Igår mådde jag bra och det är inte så illa idag heller. Har varit glad och livet är ovanligt underbart. Men så är det alltid. Det har hänt mer än en gång då jag varit positiv och självsäker ena dagen, men under nästa så dalar det och jag blir dyster. Stekens vänds. Det är lite som att jag lyckats ta mig upp mot vattenytan men plötsligt sjunker igen, ännu djupare. I och för sig finns det en chans att det beror på att jag är i den veckan...
Ibland undviker jag att berätta hela mina innersta sanningar för jag vet vilket svar som väntar. "Ja men sluta känn så då'rå. TÄNK POSITIVT!" Snälla, sluta. Jag vill må bra och tänka positivt. Problemet är att jag inte kan RÅ FÖR mitt eget psyke. Faktiskt så är det inte jag som styr hur jag mår i vissa lägen. Det är som att någon styr mig med spakar och knappar.
Har ni sett Insidan Ut? Kortfattad förklaring för er som inte gjort det: Filmen handlar om en tjej som heter Jenny. I hennes huvud och hjärnkontor sitter fem känslor som ska styra hennes vardag, men hamnar i trubbel osv. Fin men sorglig film. Jag rekommenderar den! Hur som helst. Vad jag ville med det här var just det: att något liksom styr mitt mående. Såklart jag kan påverka det, jag försöker tänka positivt. Men samtidigt finns där en tröskel. En mur som inte tillåter mig. Det är bara så jag är.
Åh vad jag känner igen mig i detta... Hade det varit så enkelt hade man ju redan gjort det. :( Jag vill också vara positiv, glad och må bra men det är så svårt när det pendlar så...