The Great Stoneface
1Det började med att jag tittade pĂ„ Speak Easily frĂ„n 1932 och först efter halva filmen utbrast "Ăr inte det dĂ€r Buster Keaton!?" Ni kĂ€nner sĂ€kert igen namnet frĂ„n stumfilmerna pĂ„ 1920-talet. Det Ă€r oftast det man förknippar
honom med. Men Speak Easily Àr ju en talfilm och det var som ett nöje att höra honom prata! Sen dess har jag hunnit med flera dokumentÀrer och texter om allt frÄn Keatons uppvÀxt pÄ vÄdevallscenen och filmerna med Fatty Arbuckle till olyckliga
Àktenskap och alkoholism, och frÄn depression till Äterfunnen glÀdje.
165 cm lÄng och orÀdd för utmaningar. Buster Keaton, "The Great Stoneface" sÄ kallad, var en av 1900-talets bÀsta skÄdespelare och stuntmÀn. Riskerade bland annat sitt eget liv för en bra tagning. Filmteamet hade dÀrför blivit strÀngt
tillsagda att inte bryta om inte Buster sjÀlv gjorde det, för han ville ha det sÄ "authentic that it hurts". Vartenda snedsteg kom med. Som nÀr han blev jagad av en grupp kvinnor i Seven Chances (1925) och snubblade omkull nedför en backe.
Det vi ser i stenscenen Àr Buster Keatons försök att springa undan de rullade stenarna..
Ett mer nagelbitande exempel pÄ hans makalösa stunts Àr den kÀnda scenen frÄn Steamboat Bill jr. (1928) dÀr han, helt oberörd, fÄr en husvÀgg över sig. Den scenen fick till och med kameramannen att titta bort och alla höll andan. Givetvis var golvet markerat med spikar, men om Buster hade rört sig en ynka millimeter Ät sidan sÄ hade han omkommit pÄ plats.
Vi tar det frÄn början
Buster Keaton (eller Joseph Frank Keaton som han egentligen hette) föddes i Piqua, Kansas den 4 oktober 1895. Smeknamnet "Buster" fick han vid knappt tvÄ Ärs Älder nÀr han föll nerför en trappa utan en skrÄma. Magikern Harry Houdini lyfte imponerad
upp den lille och sa "That was sure a buster!"
Redan som 3-Äring fram till Är 1917 stod Buster Keaton pÄ scen tillsammans med hans förÀldrar Joe och Myra som var vÄdevallskÄdisar. Gruppen splittrades i början av 1917 till följd av Joes alkoholism. 21-Äriga Buster flyttade dÄ till New York City
dÀr han trÀffade Roscoe "Fatty" Arbuckle pÄ Talmadge Studios och de blev snabbt goda vÀnner. (Joe Keaton, Busters far, kan ses i flera av hans filmer. Far och son stod vÀldigt nÀra varandra)
Samma Är gjorde han filmdebut i The Butcher Boy tillsammans med Fatty. Han blev direkt imponerad nÀr Buster gjorde sin första scen i en enda tagning, samt förmÄgan att klara av en hÄrd sÀck mjöl i ansiktet. SÀcken trÀffade
honom sÄ hÄrt att "mitt huvud landade dÀr mina fötter var", som Buster lite skojsamt mindes i This Is Your Life 1957.
Buster skulle komma att spela i totalt tjugo av Fatty Arbuckles komiska produktioner. Bland andra: Out West, Good Night Nurse! , Coney Island, The Hayseed, The Cook m.m.
Jag lÀste nÄnstans att blyga personer oftast har en kreativ sjÀl och, i Buster Keatons fall, lyckas bÀttre i filmbranschen Àn utÄtriktade och sociala individer. Folk som kÀnde honom medger att han inte var bekvÀm bland folksamlingar eller att prata med frÀmmande folk. Men han brukade ofta utföra practical jokes pÄ sina filmkollegor i studion. SkÄdespelerskan Virginia Fox till exempel blev en gÄng kvar hÀngande i ett par Àlghorn medan Buster gick för att Àta lunch. Men han var aldrig pÄ nÄt sÀtt elak - tvÀrtom snÀll och en Àkta gentleman.
Under jobbtid var Buster dÀremot endast fokuserad pÄ arbetet. I en intervju frÄn 1989 berÀttar hans Ànka Eleanor att han var perfektionist och "precis" i sitt skapande. Som sÄ mÄnga andra filmskapare behövde han friheten att göra filmer pÄ sitt eget sÀtt. Utnyttja sin kreativitet. Och han lyckades alltid!
Ett av hans mest genialiska verk Àr The General (1927), regisserad av Buster Keaton sjÀlv och Clyde Bruckman. Filmen utspelar sig under det amerikanska inbördeskriget i slutet av 1800-talet. Buster
utförde mÄnga farliga stunts i tÄgscenen dÀr han hoppade frÄn motor till vagn och frÄn vagn till godsvagn. Det var ocksÄ ett riktigt tÄg han styrde och filmen var inspelad utomhus i Oregon. Rekivisita och inhoppare var bara trams.
Han ville ju göra det "so authentic that it hurts". DÄ kanske ni förstÄr varför The General utsetts till en av de mest briljanta amerikanska filmerna genom tiderna.
Ăktenskapen
Ett stort sinne i en liten kropp. Buster Keaton kunde fÄ den sorgsnaste att lyfta pÄ mungiporna. Han var ett geni som inte fÄr den uppmÀrksamhet han förtjÀnar. Han Àlskade verkligen det han gjorde. Levde för
det. Men Àven komiker kan fastna i livets djupa svackor.
Det första Àktenskapet med Natalie Talmadge varade i tio Är, men började bli olyckligt redan efter tre veckor. Natalies fixering av rikedom och shopping var en faktor som lÄg till grund för det raserande Àktenskapet dÄ hon spenderade en tredjedel
av Busters lön pÄ klÀder. Natalie Ä sin sida var bekymrad över den tid Buster spenderade i studion. Efter skilsmÀssan 1932 tog hon hela hans förmögenhet och förbjöd honom att besöka deras tvÄ söner, vars efternamn ocksÄ Àndrades frÄn
Keaton till Talmadge. Naturligtvis tog detta hÄrt pÄ Buster. Detta och det faktum att han Àven hade blivit av med sin frihet i filmskapande, ledde till en period av alkoholism. (Han trÀffade inte sina söner igen förrÀn tio Är senare nÀr hans Àldsta son Joseph var 18 Är)
Busters andra Àktenskap var med sjuksköterskan Mae Scriven, som han dock gifte sig med under en blackout. Det Àr vanligt för alkoholister att hamna i den sortens tillstÄnd. De beter sig som nyktra, kan till exempel köra bil utan problem och prata
som vanligt med folk. Men efter tillnyktrandet inte minnas nÄnting de gjorde under blackouten. Det var det som hÀnde Buster och dÀrför fick genomgÄ en andra skilsmÀssa 1936. Mae Scriven lÀmnade honom med halva av deras förmögenhet.
Eleanor var hans tredje och sista fru. De gifte sig Är 1940. Buster var dÄ 45 Är och Eleanor 23. Hon rÀddade Buster frÄn alkoholismen och misÀren, och hjÀlpte honom upp pÄ banan igen. Tack var det Eleanor blev hans karriÀr Äter pÄ topp och vi kunde fÄ glimta en lycklig Buster Keaton innan han tyvÀr avled av lungcancer den 1 februari 1966 - endast 70 Är gammal. Eleanor överlevde sin man i 32 Är.
Boktips: Buster Keaton Remembered av Eleanor Keaton och Jeffrey Vance.
Buster Keaton och den blivande Mrs. Eleanor Keaton, 1940.
Ă
ret innan Buster avled spelade han in det som skulle komma att bli hans sista film; The Railrodder. Produktionen av filmen spelades in som dokumentÀren "Buster Keaton Rides Again". Han var vÀldigt sjuk och trött under inspelningen,
men fortsatte Ànda in i det sista. Det Àr omöjligt att inte Àlska denna glada lekfulla man nÀr man sett dokumentÀren. Finns att se pÄ Youtube.
Buster Keaton Àr en stor favorit bland manliga skÄdisar. Varje film med hans medverkan fÄr en att skratta och samtidigt bry sig om hans sÀkerhet med tanke pÄ alla farliga stunts han utförde. Kanske lÄg han till grund för den komedi vi kÀnner
till under dessa dagar?
Han kommer vara saknad av mÄnga. Sprider Ànnu glÀdje 52 Är efter sin död. Jag hoppas att vi kommer minnas honom hundra Är framÄt. För det Àr han vÀrd.
Vila i frid, Buster Keaton (1895 - 1966) âĄ
Buster Keaton i The Railrodder, 1965.
#Historienörd
Hej pÄ er! Saknat mig? Eller ni kanske inte ens har mÀrkt av min frÄnvaro? ;-)
Sist jag skrev ett inlÀgg hÀr pÄ bloggen var den 7 april. Sedan dess har det varit som ett digitalt Grand Canyon, och för det ber jag om ursÀkt. Jag har haft mycket att tÀnka pÄ med flytt, resor, en nykommen familjemedlem (Min syster fick en liten Inez den 10 juli) och min tjugonde födelsedag som var i torsdags!
Flytten. Den 1 juni flyttade jag till en ny lÀgenhet. En tvÄa med balkong och en mycket större yta att hÄllas pÄ. Den förra lÀngeheten kÀndes liten för mig dÄ jag Àr hemma vÀldigt mycket + att det inte fanns nÄgon uteplats. Fönstren kunde jag ju inte öppna heller ifall katten skulle smita. SÄ min nuvarande lÀgenhet kÀnns mycket luftigare och dessutom sover jag bÀttre pÄ natten.
Resorna. Den hÀr sommaren har varit intressant och lÀrorik! I början av juli tog min farmor, farfar och jag en trip till StjÀrnsund dÀr vi gick en guidad tur pÄ slottet. Jag hade redan varit dÀr tvÄ gÄnger innan, men eftersom jag Àr sÄ historieintresserad sÄ gjorde det mig inget. Efter turen tog vi en fika pÄ Slottscaféet.
Den andra resan med farmor och farfar var till historierika Vadstena. Hettan var sÄklart nÀrvarande, men det var hÀrligt och fascinerande att besöka bÄde Vadstena slott och nunneklostret. Jag hade aldrig varit inne pÄ nÄgon av dessa byggnader förut. Och vet ni vad som fanns i slottet? En sÀng som Cecilia Vasa har sovit i och i samma kammare Àgde det s.k. Vadstenabullret rum! FörstÄr ni vilken fangirl jag blev!?
*harkel*
Ehmm ja... Vi gÄr vidare.
NĂ„gra dagar innan min födelsedag drog mamma och jag till Ullared. Bland annat köpte jag en URSĂĂĂT tröja som var rosa med en rosett pĂ„ halsen, kattleksaker till Molly och övriga saker till hemmet. Samma dag tog vi ett vĂ€lförtjĂ€nt dopp i Musasjön. Vi fick Ă€ven ett gott skratt. Varken mamma eller jag visste vart sjön lĂ„g sĂ„ vi knappade in destinationen pĂ„ GPS:en, tog ett varv runt parkeringen + lite till, för att snart fĂ„ se att sjönjĂ€keln bara lĂ„g pĂ„ andra sidan vĂ€gen... Vi hade tur som hittade en parkeringsplats ett stenkast dĂ€rifrĂ„n. ;-) Sedan sov vi över pĂ„ ett vandrarhem och Ă„kte hem pĂ„ tisdagen.
Min födelsedag. Den 26 juli fyllde jag hela 20 Är. NÀr det vÀl slog mig att jag inte Àr tonÄring lÀngre blev jag skrÀmd. Tjugo Àr inte fullvuxet och Àn mindre gammalt, men kÀnde ÀndÄ att det var över liksom. Som att tiden gÄr för fort och jag hinner inte med. Kanske Àr det vanligt att kÀnna sÄ nÀr man fyller stort? Jag har för mig att jag kÀnde likadant nÀr jag blev tretton. Jag hinner bara inte med! Men som sagt, tjugo Àr definitivt inte gammalt. Jag Àr fortfarande ung och har (förhoppningsvis) lÄÄÄng tid pÄ mig att leva upp till mina drömmar.
Vad som lÄg i paketen:
Wii Fitness
IgĂ„r tog jag fram min dammiga Wii-konsol som jag inte har anvĂ€nt pĂ„ Ă„ratal. Började med yoga pĂ„ Wii Fit och kĂ€nde verkligen hur nyttigt det var för min stressade kropp. Dessutom vill jag gĂ„ ner i vikt. Inte för att fĂ„ en pinnsmal beach body 2018 utan för hĂ€lsans skull. SĂ„ frĂ„n och med nu ska jag försöka mig pĂ„ yoga och andra kroppsliga övningar minst 15 minuter per dag och öka tempot successivt. Ănska mig lycka till!Efter mitt dagliga trĂ€ningspass var jag inte sĂ„ sugen pĂ„ matlĂ„da sĂ„ jag gick till affĂ€ren och plockade pĂ„ mig en god Pic-A-Deli sallad. Jag kommer aldrig klara att bara Ă€ta "hĂ€lsosamt" en lĂ€ngre tid, hehe, men
just idag kÀnner jag mig nyttig!
Lazy days
Hej alla! Hur mÄr ni idag?
Idag Àr det söndag. Söndagar för mig innebÀr vila och ÄterhÀmtning inför en ny vecka. I skrivande stund sitter jag i sÀngen med mysbrallor, en korsordstidning och Marilyns sjÀlvbiografi "My Story" som jag tipsade om i förra inlÀgget. Dock lite stress och illamÄende, som vanligt *suck*, men jag försöker ta djupa andetag och lugna hjÀrtat.
IgĂ„r Ă„kte jag med pappa och hans sambo till vĂ„ran bĂ„tplats nĂ„gra kilometer hemifrĂ„n. Pappa skulle av nĂ„gon anledning ta upp nĂ„gra pĂ„lar ur vattnet och jag valde att följa med för nöjets skull. Det var underbart med sol och frisk luft! Ănskar bara att all snö kunde försvinna sĂ„ vi kunde njuta av vĂ„ren...
Under tiden som pappa arbetade pÄ den isbelagda viken tog jag nÄgra bilder med min kamera (jag Àr sÄ hjÀlpsam av mig). Jag förde över bilderna frÄn kameran till datorn inför det hÀr inlÀgget och Àr i sjÀlva verket nöjd med resultatet, vilket sker vÀldigt sÀllan. Perfektionisten i mig vill helst göra allt "perfekt" och har oftast svÄrt att hantera kritik. Men en annan röst sÀger till mig att det Àr bra att misslyckas ibland, för dÄ kan man bara bli bÀttre.
My Story
Hej! Efter en behövlig paus kÀnde jag för att skaka liv i bloggen igen. Idag mÄr jag betydligt bÀttre Àn förut. Har Àntligen kommit igÄng med psykologbesöket och börjar fÄ svar pÄ varför jag Àr stressad jÀmt och stÀndigt. Jag har ingen glÀdje lÀngre och det suger ju sÄklart. Framförallt Àr jag utled pÄ att kÀnna mig hindrad frÄn att leva livet, men det ska vi förhoppningsvis Àndra pÄ nu. Jag vill verkligen göra allt för att bli normal igen. à terkommer om detta! :-)
IgĂ„r fann jag ett paket frĂ„n AdLibris i brevlĂ„dan. Jag förstod direkt att det var en bok som jag lĂ€nge önskat mig och bestĂ€llde i mĂ„ndags. Boken heter âMy Storyâ och Ă€r en autobiografi "skriven" av Marilyn Monroe med hjĂ€lp Ben Hecht. Den
innehÄller alltsÄ Marilyns egen berÀttelse. Jag har börjat lÀsa nÄgra sidor och Àn sÄ lÀnge fÄngar den mitt intresse Àven om den bara finns pÄ engelska.
En fotografisk beröring
Jag Ă€r alldeles fixerad av hattplĂ„tningen med Carl Perutz 1958, och nĂ€r jag i min Marilyn-bubbla passerade nĂ„gra ovanliga bilder dĂ€rifrĂ„n blev jag som vanligt varm i bröstet och övervĂ€ldigad. Om nĂ„gra jordsnurr har det gĂ„tt sextio Ă„r sedan hennes hjĂ€rta slutade slĂ„ och Ă€nnu berör hon oss i fotografiernas anda. Ditt leende, din profil, din bubblighet och dina kloka ord. Ă
h, vad jag avgudar dig, finaste Marilyn!
"Jag vill sÀga till folket: Om jag Àr en stjÀrna sÄ var det folket som gjorde mig till stjÀrna. Ingen studio, ingen person, men folket." - M. Monroe
Det var fĂ„ som förstod dig nĂ€r du vandrade hĂ€r nere pĂ„ jorden, hur mycket du Ă€n försökte undvika att bli missförstĂ„dd. Kanske hade du varit bland oss idag om vi hade behandlat dig pĂ„ rĂ€tt sĂ€tt. TyvĂ€r Ă€r din önskan inte uppfylld ens under dessa dagar. Varje dag önskar jag att vĂ€rlden sĂ„g dig pĂ„ samma sĂ€tt som jag ser dig. Du förtjĂ€nar att bli behandlad med respekt, med kĂ€rlek och vĂ€rme. FörtjĂ€nar att bli ihĂ„gkommen som den genuina person du var. Tack för att du satte ord pĂ„ sĂ„dant som jag tidigare haft svĂ„rt att förklara. Tack för allt du lĂ€rt mig och fortfarande lĂ€r mig. Tack för att du Ă€r en sĂ„n fin förebild för tjejer och kvinnor i alla Ă„ldrar. Tack för allt. â„
Ta hand om vÄr jord!
Miljö och ekologi har varit Àmnen som legat mig varmt om hjÀrtat sedan barnsben. Jag blev nog medveten om miljöförstöringen vÀldigt tidigt. Kommer bland annat ihÄg att jag var stenhÄrd med nedskrÀpning - brukade gÄ med en skrÀpupplockare runt tomten. Jag hatar fortfarande synen av cigarettfimpar och godispapper ligga i buskar och diken. Det Àr faktiskt inte okej. SÀrskilt nÀr det finns en papperskorg nÄgra ynkliga meter dÀrifrÄn. Visst finns det ju skator och andra fÄglar som rotar i tunnorna och lÀmnar skrÀp efter sig, och vi har faktiskt blivit mycket bÀttre, men jag ser fortfarande mÀnniskor som inte orkar förmÄ sig att slÀnga sitt skrÀp i en tunna.
Det ligger fullt med cigarettfimpar runt busskurer, pĂ„ trottoarer, gator och överallt. HĂ€r kan man lĂ€sa att "1 MILJARD fimpar slĂ€ngs pĂ„ marken varje Ă„r". LĂ€gger man ihop alla sĂ„ rĂ€cker det till Sydafrika och tillbaka. Cigarettfilter Ă€r gjort av ett slags plast och tar upp till fem Ă„r att brytas ned. Jag Ă€r inte fĂ€rdig Ă€n. Filtret ska skydda röken frĂ„n att nĂ„ rökarens lungor, Ă€mnen som inte bara skadar oss utan Ă€ven vĂ„r natur. Ămnet som filtret bestĂ„r av, kadmium, finns tydligen ocksĂ„ i batterier. KĂ€nner ni er lika illamĂ„ende som jag? Cigaretter Ă€r bara ett av allt som skadar miljön och oss sjĂ€lva.
För ett tag sedan lĂ€ste jag att en halv miljon ton ĂTBAR mat och dryck slĂ€ngdes helt i onödan Ă„r 2012 och 2013. För att vi ska ha vĂ„rt bröd mĂ„ste vi ha spannmĂ„l vilket "krĂ€ver att en traktor bereder jord, gödslar, skördar och transporterar. Till allt detta gĂ„r det Ă„t brĂ€nsle. SĂ€den transporteras sedan till ett bageri dĂ€r bröd bakas i ugn och dĂ€refter nĂ„r det butiken. FrĂ„n butikerna transporteras brödet hem till dig och mig. Om du inte Ă€ter ditt bröd ger allt detta upphov till utslĂ€pp helt i onödan. Genom att slĂ€nga mindre Ă€tbar mat i sopor och avlopp kan vi dĂ€rför bidra till minskad miljöpĂ„verkan" kĂ€lla: https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Halv-miljon-ton-mat-kastas-i-onodan/.
Att Äka bil Àr en annan faktor som skadar naturen. Visst Àr det en slags frihet med att ha körkort, men avgaserna som din bil ger efter sig Àr inte miljövÀnligt direkt. RÄdet till dig Àr dÀrför att gÄ eller cykla istÀllet om du bara ska handla en liten mjölk i affÀren som ligger nÄgra hundra meter bort. Och om du ska Äka lÀngre strÀckor utan brÄdska, varför inte ta bussen? Det Àr bÄde billigt (iallafall billigare Àn bilen) och skönt. Eller samÄk om ni Àr fler. Sopsortera. SlÀng inte Àtbar mat. Det finns mycket du kan göra för att pÄverka vÄr vÀrdefulla jord!
NÄgra bilder hÀr nedan visar DJUR som far illa av allt skit vi slÀnger omkring. Det skÀr i hjÀrtat av att se stackarna...
Bilderna Àr lÄnade frÄn Google.
Mina nuvarande mÄl
En fullstÀndig tillfredsstÀllelse i livet finns inte. De mÄl vi hade för nÄgra Är sedan kanske har tonats bort eller blivit uppfyllda, och dÄ skapas nya mÄl. NÀr jag var i lÀgre tonÄren lÀngtade jag till att bli myndig och slippa alla
uttröttande krav. NÀr jag Àntligen blev arton och Äret dÀrpÄ tog studenten lossnade stenen. Det var en obeskrivlig och skön kÀnsla som ocksÄ gjorde mig yr. Det var precis som en befrielse.
Listan hÀr nedan bestÄr av mina mÄl under den nÀrmsta framtiden. Det första just nu Àr att fÄ tillbaka min livsglÀdje och energi som jag nÄgonstans har tappat. NÀsta steg Àr att vÄga ta mer stÀllning i sociala sammanhang. Men visst kan det hÀnda att bokdrömmen
trÀnger sig före! Den sista punkten Àr en dröm som jag tror de flesta Marilyn Monroe-följare vill göra, men innan jag kan komma dit behöver jag fÄ ordning pÄ mitt liv.
Detta Ă€r mitt tips till er idag: Skriv en lista pĂ„ era mĂ„l och jobba er uppĂ„t! â„
P.S. I lördags hÀlsade mamma pÄ och efter hennes visit Äkte vi till Rusta tillsammans för att köpa gardiner till mitt kök. Jag har nÀmligen fortfarande julgardiner uppe sÄ det Àr hög tid att byta, eller vad tycker ni? ;-) Sedan drog vi till en mataffÀr och dÀr fick jag syn pÄ en trosförpackning med en bild pÄ Marilyn frÄn hennes film As Young As You Feel. Behöver jag sÀga att den slank ner i kundvagnen? Finns Marilyn Monroe med sÄ Àr det vÀrt vartenda öre!
HallÄ, LivsglÀdje? Var Àr du?
Den hÀr veckan har varit snarlik alla andra veckor. Finns inget intressant som har hÀnt mer Àn huvudvÀrken som aldrig velat gÄ över. I mÄndags bokade jag av boendestödet som vanligt eftersom att ingenting Àr bra och jag orkar bara inte. Allt gÄr Ät pipsvÀngen rent ut sagt och snart vet jag inte vad jag ska göra lÀngre. NÄgot Àr fel, men vad det Àr förstÄr jag inte. Saker kÀnns bara frustrerande. UrsÀkta ordvalen men jag mÄste spricka min jÀvla bubbla. Jag vill sÄ förbaskat mycket och pÄ grund av mina skitproblem sÄ kan jag inte.
NÀr jag har publicerat det hÀr inlÀgget sÄ kommer skulden krypa in. Skulden över att lÀgga Ànnu mer börda pÄ mina förÀldrars axlar och fÄ de att kÀnna sig hjÀlplösa. Jag kÀnner mig ocksÄ hjÀlplös. Allting gÄr runt hela tiden som en djÀvla cirkel och vad man Àn gör sÄ blir det fel. Jag vet inte hur mÄnga gÄnger jag har dömt mig sjÀlv. MÄr fortfarande skit över att jag inte ville stanna under provperioden pÄ en folkhögskola för tvÄ Är sedan, inte ens en dag. Jag mÄr sÄ dÄligt mest framförallt för andras skull. Varje gÄng jag ser mamma eller pappas reaktioner sÄ lÀggs det ett saltkorn i sÄret. Och det fÄr jag leva med resten av mitt liv.
NÄgot som hÄller hoppet i behÄll Àr dÀremot "diskussionen" som jag hade med mamma idag. Vi pratade om vad jag vill göra (Stockholms Slott, Göteborg m.m.) samt det jag sÄ starkt lÀngtar till: att fÄ bo i en större stad. Jag Àr nog en vÀldigt drömmande person och Àrligt talat har jag varit ledsen över att inte kunna uppfylla drömmarna. Min egna slutsats Àr att jag i sjÀlva verket inte mÄr bra över att vara fast i ett trÄkigt hemmaliv och rulla tummarna. Jag vill utforska och bli lycklig igen! Livet Àr alldeles för kort för att man ska hacka lök och torka golv varenda dag.
Dagens outfit
Ă
h vad jag Àlskar den hÀr blusen frÄn Myrornas! Det blev kÀrlek vid första ögonkastet av polka dots/polkaprickarna som jag tycker Àr sÄ drömlikt. Jag Àr sÄ himla mycket för prickar. Dessutom passar den perfekt pÄ min kropp! Behöver inte en storlek större. Ett riktigt fynd! ;-)
Idag tÀnkte jag gÄ in pÄ Magasin 11's hemsida igen, som jag lÀnkade till hÀr, och planera lite inköp. Det Àr iallafall vÀrt att titta för inspirationens skull. Mitt bankkort ligger risigt till...
Att blogga ska vara roligt!
MĂ„nga bloggare har förmĂ„gan att ladda upp 'dagens outfit' varje dag. En frĂ„ga bara: Hur gör ni för att orka med det? MissförstĂ„ mig rĂ€tt, jag tycker det Ă€r roligt att blogga och lĂ€gga upp bilder frĂ„n min vardag, men jag Ă€r nog ingen person som har orken att visa upp mig varje dag. Inte heller kan jag pĂ„stĂ„ att jag Ă€r en superbra fotograf. Men visst kan det komma med tiden! Ă
andra sidan ska man absolut inte tvinga sig sjÀlv att uppdatera bloggen hela tiden. I slutÀndan kan det bli stressigt och snart tröttnar man. Sanna mina ord - jag har sjÀlv varit i den sitsen pÄ mina tidigare bloggar. Av den anledningen har jag lÀrt mig att nÀr orken eller lusten inte riktigt finns sÄ avstÄr jag. Hellre det Àn att sluta blogga helt. Och har du bloggtorka sÄ Àr det bÀttre att vÀnta till inspirationen kommer tillbaka.
Att driva en blogg ska vara roligt. Inte krÀvande.
P.S- Alla mina tidigare inlÀgg syns inte vilket Àr mycket trÄkigt. Kan nÄgon snÀll sjÀl förklara för mig hur man fÄr till sÄ att alla inlÀgg visas? Jag har provat infinite scroll, men det fungerade inte som det skulle... Dessutom Àr kodning inte riktigt min starka sida, haha! Jag Àr sÄ rÀdd att förstöra bloggen. Blir nervös varje gÄng jag klickar pÄ 'spara'.
Tack sĂ„ mycket pĂ„ förhand! Kram â„
En bild jag tog pÄ en kyrkport under en mÀssa i slutet av januari.
Uppfyller drömmar
De senaste dagarna har jag varit upptagen med ett projekt. Jag vet inte hur lÀnge jag har orken att hÄlla pÄ med projektet, men jag hoppas att det pÄ lÄng sikt Àr vÀrt all möda. Jag har alltid haft som mÄl att ta mina arbeten till högre nivÄ. Författardrömmen flyter fortfarande och jag har sÄ lÀnge jag kan minnas haft ambitionen att bli nÄgonting större, vilket i sig kan vara orsaken till att jag drar mig till Stockholm.
Vad Àr det dÄ?!
Nu testar jag nÄgot nytt. Jag hÄller pÄ för fullt med en hemsida endast om Marilyn Monroe. Planen Àr att köpa ett eget domÀn till hemsidan dÄ verktyget som jag anvÀnder har för krÄnglig adress. Jag Àr sÄÄ taggad pÄ att forska lite mer om Marilyns liv och lÀsa om sÄnt som jag inte visste om! Jag har redan börjat med min research och lÀrt mig en del. Lika taggad Àr jag att dela med mig av min sida till er, kÀra lÀsare, nÀr jag Àr klar!
IdĂ©n fick jag av tvĂ„ av mina favoritkonton pĂ„ Instagram. LĂ€nkar till dessa finns hĂ€rnedan â€ïž
@vivandlarrygram (Kendra Bean - Har Àven en hemsida om Vivien Leigh och Laurence Olivier (vivandlarry.com), samt har skrivit böcker om Vivien Leigh och Ava Gardner)
@tierneyesque (Elena Parker - "Forskar" om Gene Tierney. Skriver Àven en biografi om henne)
'Att vara vuxen med Aspergers Syndrom'
Jag lyssnar pÄ en ljudbok som heter Att vara vuxen med Aspergers Syndrom av Paula Tilli (förelÀsare och författare). Paula har Asperger samt ADD. Eftersom att jag sjÀlv har samma diagnoser
sÄ relaterar jag mycket till det hon berÀttar. Hon förmedlar det som jag vill fÄ fram samt de myter som finns om Aspergers Syndrom. Jag önskar framförallt att min familj och sÄklart ni lÀsare ska lÀsa/lyssna pÄ boken, för dÄ kanske fler förstÄr diagnosen
bÀttre. Det var mamma som gav mig boktipset och jag Àr glad att hon gjorde det.
Paula fick Asperger pÄ papper i vuxen Älder. Jag förstÄr den lÀttnad hon mÄste ha kÀnt just dÄ. TÀnk att under hela uppvÀxten verkligen kÀnna sig annorlunda och sedan fÄ en logisk förklaring till kÀnslan. Jag har funderat mÄnga gÄnger pÄ att om jag
inte hade fÄtt min Asperger-diagnos sÄ tidigt (jag var ca 7 Är gammal), hade jag dÄ mÄtt lika bra som jag gör idag? Förmodligen inte eftersom att det Àr genom all stöd och hjÀlp jag fÄtt med diagnosen som skolan blev lÀttare för mig. Visst var skoltiden
jobbig, men jag hade tillgÄng till specialhjÀlp.
Ă
tergÄr till Àmnet...
Som Paula skriver sÄ vill personer med Aspergers Syndrom inget hellre Àn att bli förstÄdda. Men det Àr inte alltid lÀtt för den "normala" omgivningen att förstÄ vÄrt tankesÀtt. PÄ samma sÀtt finner vi det svÄrt att förstÄ personer utan diagnos, och precis
det fÄr Paula fram genom boken. För att nÀmna nÄgot: MÄnga med Asperger, dÀribland jag, fungerar som en Ferrari som tar mycket brÀnsle. Bara att hÀmta posten och gÄ ut med soporna tar mycket energi, vilket mÄnga har svÄrt att förstÄ. För en
diagnosfri person Àr det enkelt att jobba fem dagar i veckan och ÀndÄ orka umgÄs med familjen pÄ kvÀllarna. Ibland kÀnns det som att en del förvÀntar sig samma saker av mig eftersom att det för dem Àr normalt. Men jag orkar inte jobba fem dagar i veckan och
efter mitt arbetspass vill jag vara ensam och göra vad jag vill. Jag Àr för trött helt enkelt och sÄ kommer det alltid att vara.
Jag vill tillÀgga att alla med Asperger inte Àr likadana. Alla med diagnosen Àr t.ex. inte ljud- och ljuskÀnsliga, och vissa har mer energi Àn andra. En del har till och med lÀtt för det sociala. Det Àr viktigt att komma ihÄg att bara för att man har Asperger sÄ betyder det inte att man har alla symptom. Lika viktigt Àr det att komma ihÄg att man inte Àr onormal bara för att man har en diagnos. Vi Àr lika mycket mÀnniskor som alla andra, bara att vi behöver mer stöd och hjÀlp i vardagen.
Klicka pÄ bilden för att komma till dess kÀlla (aspiration.nu)
En kall besvikelse
Hej pÄ er! Hur mÄr ni idag?
SjÀlv mÄr jag helt okej. Sitter i soffan med ytterklÀder och datorn i knÀt. Varför undrar ni sÀkert? Jo, för att idag Àr det planerat att jag ska besöka min fina mamma som jag inte har trÀffat pÄ ett tag eftersom att hon inte varit hemma. Senaste bussen
gÄr prick kl. 12.18 men jag hÀvde mig ivÀg alldeles för tidigt - fick nÀmligen för mig att tiden var mer Àn vad den var. Jag stod pÄ busshÄllplatsen i kylan och iskalla hÀnder, nÀr jag tog upp mobilen för att kolla var klockan var och dÄ stod den
pÄ elva. Inte tolv... Jag hade alltsÄ stressat i onödan! Bet mig i underlÀppen och bestÀmde mig för att gÄ hem igen via strandpromenaden (dÀr jag tog fina bilden hÀr ovan). Aja... Jag fick en promenad iallafall ;-)
Gimme, gimme, gimme a retro kitchen
Jag browsade lite efter inredning och klÀder i retrostil och hittade min drömbutik direkt. FlÀmtade i ett enda stort gap och rÄkade fÄ ur mig en barnförbjuden mening pÄ engelska. Ni vet att jag Àlskar fÀrger, sÀrskilt pastel och mintgrön, och... AssÄ, lÀgg av. Det finns sÄ himla mycket fint hÀr som jag vill ha!! Mycket kostar mer Àn vad plÄnboken hÄller, men om jag slutar kasta pengar hit och dit sÄ kan mitt drömkök stÄ redo inom ett par mÄnader!
Shut up and take my money.
Amagansett Beach 1957
Marilyn fotograferas under semestern pÄ Amagansett Beach, NY. Vid den hÀr tiden var hon nygift med pjÀsförfattaren Arthur Miller och pÄ toppen av filmkarriÀren. Vem mer Àlskar vibbarna i dessa bilder? De fÄr en att lÀngta till sommaren! Marilyn var hur som helst inte bekvÀm med att plÄtas helt osminkad, men hur rar Àr hon inte?!
Foto: Sam Shaw
(Klicka pÄ bilderna för fler bilder i bÀttre kvalitet)
Mina top 10
Hej alla fina lÀsare! I skrivande stund tittar jag pÄ Monkey Business (1952) med Cary Grant och Ginger Rogers. Marilyn har sÄklart ocksÄ en betydelsefull roll i filmen, nÀmligen sekreteraren Lois Laurel. Vid den hÀr tiden var Marilyn dock Ànnu okÀnd - Monkey Business spelades in under hennes första tid som filmskÄdespelerska. Hon fick stor uppmÀrksamhet först i Niagara Äret dÀrpÄ.
HĂ€r nedan finns en lista pĂ„ mina aktuella favoritfilmer med Marilyn.There's No Business Like Show Business satte jag lĂ€ngst ner. Det Ă€r en bra film och jag Ă€lskar den. Orsaken till sistaplatsen Ă€r bara att det Ă€r en musikalisk komedi. Musikaler/broadway har aldrig legat i mitt intresse och dĂ€rför kommer den efter LĂ„t Oss Ălska. Annars Ă€r det en av de bĂ€sta filmerna!
Har ni sett nÄgra av filmerna?
Uggh...
Rubriken says it all. HĂ€r kommer en liten fredagsuppdatering av veckan som varit.
Som ni nog redan förstĂ„tt sĂ„ har jag inte mĂ„tt riktigt bra. PĂ„ toppen av en lĂ„ngvarig huvudvĂ€rk och trötthet sĂ„ har jag slagits med mina innersta kĂ€nslor. Depressionen, eller vad det nu kan vara, har varit vĂ€ldigt jobbig. Jag samtalade med min nya psykolog igĂ„r, men det gav inte sĂ„ mycket som jag hoppades pĂ„. Ă
andra sidan kan man inte fÄ hjÀlp pÄ en gÄng - det tar ju ett tag innan man kommer fram till en bra lösning. Jag ska dit igen i mars.
Jag har aldrig kÀnt mig sÄ hÀr orkeslös förut. Jag Àr vÀldigt trött just nu och funderar faktiskt pÄ att lÀgga mig i sÀngen. Det Àr ju trots allt fredagkvÀll och jag Àr sÀkerligen inte ensam om att vara trött. Detta Àr nÄgra anledningar till att jag varit sÄ dÄlig pÄ att uppdatera bloggen; Jag har haft lust men ingen ork eller inspiration till ett bra blogginlÀgg. Bara trötthetsperioden gÄr över sÄ blir det nog bÀttre! Sen blev det Àndrade planer för helgen, vilket i sig skapar Ängest.
P.S I mÄndags stekte jag mina första wokgrönsaker, haha. Hade för lite kyckling till matlÄdorna sÄ jag fick gÄ ivÀg och köpa en pÄse grönsaker för att fylla dem. Blev ganska bra. Gott var det iallafall! ;-)
Sharon Tate
Hej pÄ er! Hur mÄr ni idag?
Jag gÄr rakt pÄ sak. För ett tag sedan började jag intressera mig för Sharon Tate. Jag har inte sett nÄgon produktion med henne Ànnu dÄ jag föredrar filmer frÄn det gamla glamorösa Hollywood, men jag ska försöka leta reda pÄ nÄgon av hennes kÀndaste verk. Hur som helst. Sharon Tate Àr tyvÀrr mer omnÀmnd som ett av Mansons dödsoffer Àn för den vackra skÄdespelerska hon var. Visste ni förresten att hon sÄgs som dÄtidens nya Marilyn Monroe? Javisst! Hon sÄg upp till Marilyn och de hade vissa likheter i mina ögon. NÀr jag lyssnade pÄ nÄgra intervjuer med Sharon sÄ blev jag alldeles varm i kroppen! En sÄdan himla underbar och sÄ sann mÀnniska! Precis som Marilyn strÀvade hon inte efter att bli stjÀrna - hon ville bara bli accepterad i och göra det hon tycker om.
VARNING! Scrolla inte igenom Sharon Tate-sökningen pÄ YouTube. DÀr finns obehagliga stillbilder som ingen borde se.
Marilyn och Pucci
Foto: Bert Stern, 1962. Klicka pÄ bilden för att komma till kÀllan.
Marilyns favoritdesigner var Emilio Pucci. Under de sista Ären i livet sÄgs hon nÀstan alltid bÀra silkeslena Pucci blusar- och klÀnningar i fotograferingar, framtrÀdanden och Àven i privat bruk. Bilden ovan Àr frÄn en fotosession med Bert Stern 1962. Enligt kÀllan bar hon samma klÀnning under resan till Mexiko samma Är (DÀr hon Àven köpte möbler till sitt nya hus pÄ Fifth Helena Drive - hon var mycket inspirerad av dr. Greensons mexikanska heminredning). Om du frÄgar mig sÄ hade jag gÀrna klickat hem nÄgra fÀrgstarka blusar likt dessa:
Foto: George Barris, 1962. Marilyns garderob var mycket fÀrgglatt - allt frÄn lövgrönt till malva och skarpt rosa. Bilderna Àr tagna hos en av fotografens vÀnner i Los Angeles.Katten Àr mÀnniskans bÀsta vÀn
Djuren Àr de bÀstaste vÀnnerna! Vem sÀger att bara hunden Àr mÀnniskans bÀsta vÀn? Lejoninnan i mitt "hus", Molly, Àr en trogen följeslagare. Idag mÄr jag inte sÄ bra, ledsen över smÄsaker, och nÀr bomben slÀppte imorse lÀmnade hon mig inte ur sikte. Jag fick tillÄtelse att lyfta upp och krama henne. Varje gÄng jag Àr sorgsen mÀrker jag att Molly tittar pÄ mig med en menande blick, som om hon frÄgar vad som Àr fel och vill trösta mig. Detta Àr bevis nog att katter inte Àr sÄ egoistiska som mÄnga anser.
Jag Àr förresten bÄde hund- och kattmÀnniska. Kan inte leva utan djur!
Vilket hÄll Àr du Ät?
If I talk...
"[Om jag pratar] sÄ kÀnner jag att de kommer missförstÄ mig. NÀr jag kÀnner en bristande kontakt med en person sÄ kan jag inte prata med honom och ÀndÄ vara mig sjÀlv"
Att förmÀnskliga sina karaktÀrer
NÀr man skriver en bok Àr det vanligt att man bildar relation till karaktÀrerna. Jag har arbetat med en historisk berÀttelse i flera Ärs tid och huvudkaraktÀren fanns i mitt medvetande redan nÀr jag var tio Är gammal. Det sa bara smack sÄ kom hon till en kvÀll, namn och utseende och allt. Visst kan det lÄta mÀrkligt, men hon har vÀxt upp tillsammans med mig och hennes utseende har Àndrats med tiden precis som en fysisk person.
Jag tror det Àr vanligt för författare att förmÀnskliga sina karaktÀrer. Personerna i min bok har som sagt funnits inom mig ett tag. NÀr jag Àntligen började anvÀnda de i skrivande syfte sÄ vÀxte relationen till dem. Idag har jag Katherina, min huvudperson, i tankarna hela tiden och för varje dag arbetar min hjÀrna med att finna inspiration som jag sedan anvÀnder i boken. Och det kommer inte vara enkelt att slÀppa henne nÀr den Àr fÀrdig. DÀremot tror jag inte att jag kommer glömma henne helt och hÄllet. Hur konstigt det kan lÄta för er sÄ Àndras inte kÀnslan att hon Àr som en vÀn för mig.
bild frÄn förra Äret.
Björnbröder
Björnbröder (2003) har varit min favoritfilm sedan starten. Av alla disneyfilmer sÄ har den alltid varit the number one för mig. Den Àr sorglig och fÄr mitt hjÀrta att brista varje gÄng (Àven nÀr jag var liten), men
den Àr sÄÄ fin! Rörande med andra ord. Min granne tyckte ocksÄ om Björnbröder. Jag kommer ihÄg att vi lÄtsades vara i filmen - jag var Koda och han Kenai. Ett speciellt minne Àr att vi en gÄng lekte scenen dÀr Kenai hÀnger upp-och-ner frÄn ett
trÀd och möter Koda, som aldrig slutar prata. En av de roligaste momenten i filmen! ;-)
Björnbröder Àr, förvÄnande nog, en otroligt underskattad film. Visst Àr det lite som björnversionen av Lejonkungen? Okej inte riktigt, men nÀstan. Rekommenderar den varmt! Jag har bÄde den första och andra delen i min Àgo.
Musiken dÄ? Hur fin Àr inte den?! Den lyssnar jag faktiskt pÄ dagligen. Jag har gjort en Spotify-lista endast av Disneymusik och bestÄr mest av soundtracket frÄn Björnbröder. Min favorit just nu Àr Phil Collins version
av âTransformationâ. Disney gör den bĂ€sta musiken.
Dagens outfit
P.S: Jag kom precis pÄ att det första februari idag! Gud vad tiden springer. Snart Àr det sol, vitsippor och fÄgelkvitter som Àr sÄ hÀrligt! ;-) Tycker ni ocksÄ om vÄren?
Fika med mig sjÀlv
Det Àr inte fettisdagen Àn och jag Àr redan inne pÄ Ärets andra semla ;-) Jag stod i valet och kvalet i affÀren om jag ska köpa semla eller inte. Huvudet tvekade, men hjÀrtat sa ja. Jag Àlskar semlor! Förut tyckte jag inte om det eftersom att jag aldrig varit förtjust i grÀdde och jag gillar inte mandelmassa. Men nu gÄr det an till semlor! Det blir en sÄn god kombination.
Inuti bubblan
Jag brukar jÀmföra Marilyn med mig sjÀlv. Marilyn Monroe var Norma Jeanes persona. Bloggen, den Àr min. Alla har en roll i olika situationer. Man kan verka tuff och sjÀlvsÀker, men i verkligheten Àr man liten och försynt. SÄdan Àr jag. Jag har hört ett flertal gÄnger att jag verkar "oslagbar" nÀr jag bloggar. Men jag Àr faktiskt inte lika stark som kanske framstÄs. Uppriktigt talat sÄ Àr jag blyg, pratar tyst som en mus och Àr lite av en ensamvarg. Har inte mÄnga vÀnner att umgÄs med (de trognaste vÀnnerna finns pÄ internet). Men jag trivs att vara ensam för jag vet inget annat. Jag har aldrig haft mÄnga vÀnner. Jag skulle nog inte orka det ÀndÄ. Marilyn hade inte sÄ mÄnga vÀnner heller, och dÀrför kÀnner jag mer och mer att det Àr ok.
Tillbaka till Àmnet...
HĂ€r pĂ„ bloggen har jag en roll. En roll som inte speglar sig i verkliga livet. Kan det vara sĂ„ att det Ă€r mitt ideal som skriver? Att jag vill tro att jag Ă€r stark fastĂ€n jag inte Ă€r det? Oftast Ă€r det medicinen som talar, den som gör mig positiv pĂ„ dagen. NĂ€r den slutar verka en stund och jag blir trött sĂ„ kĂ€nns det som att jag har ljugit. Jag har varit sĂ„ positiv att jag sagt âJaâ till nĂ„got som jag sedan skulle Ă„ngra. MĂ„nga har sagt att de inte kĂ€nts sig sjĂ€lva av mediciner och nu förstĂ„r jag vad de menar. Medicinen som jag tar Ă€r det bĂ€sta jag haft, men den gör ocksĂ„ att jag ljuger för mig sjĂ€lv och andra. Jag Ă€r inte mig sjĂ€lv.
SÄklart Àr jag ocksÄ mÀnniska och har inte alltid dÄliga stunder. Jag har dagar dÄ jag bara Àr glad. Skinande sol och fÄgelkvitter ger mig extra mycket energi! DÄ önskar jag mig bort i skogen med matsÀck och rödsprÀngda kinder. Dessutom Àr syftet med medicinerna att jag ska mÄ bra och de funkar. Men jag hoppas att i framtiden slippa dem.
Face lifts
"Jag vill Ă„ldras utan ansiktslyftningar. [...] Jag vill vara lojal mot det ansikte jag har skapat"
21-Ă„riga Marilyn sjunger 'Every Baby Needs A Da-Da-Daddy' i Ladies Of The Chorus (1947).
Era Ă„sikter
Bloggen Àr för min egen skull, men jag kÀnner ett behov att ta med er lÀsare. Om det inte vore för era fina kommentarer sÄ hade jag nog tappat intresset vÀldigt fort. Jag Àr skyldig er stor tacksamhet för den glÀdje och stolthet ni ger mig, och tack för att ni klickar er in hit över huvudtaget. Det ger bloggen ett stort vÀrde! Tack sÄ jÀttemycket!
Min egentliga orsak till det hĂ€r inlĂ€gget var att be om er Ă€rliga feedback. Ăr det nĂ„got ni saknar, som jag kan Ă€ndra pĂ„ eller tycker ni allt Ă€r prima? Jag har varit slarvig med Dagens Marilyn-citat pĂ„ sistone - vad tycker ni om det? Ska jag fortsĂ€tta med de dagliga citaten eller bara posta det ibland?
Skriv i kommentarerna till det hÀr inlÀgget, eller maila mig pÄ marilynette.blogg@gmail.com.
Kram â„
