'Att vara vuxen med Aspergers Syndrom'
Jag lyssnar på en ljudbok som heter Att vara vuxen med Aspergers Syndrom av Paula Tilli (föreläsare och författare). Paula har Asperger samt ADD. Eftersom att jag själv har samma diagnoser
så relaterar jag mycket till det hon berättar. Hon förmedlar det som jag vill få fram samt de myter som finns om Aspergers Syndrom. Jag önskar framförallt att min familj och såklart ni läsare ska läsa/lyssna på boken, för då kanske fler förstår diagnosen
bättre. Det var mamma som gav mig boktipset och jag är glad att hon gjorde det.
Paula fick Asperger på papper i vuxen ålder. Jag förstår den lättnad hon måste ha känt just då. Tänk att under hela uppväxten verkligen känna sig annorlunda och sedan få en logisk förklaring till känslan. Jag har funderat många gånger på att om jag
inte hade fått min Asperger-diagnos så tidigt (jag var ca 7 år gammal), hade jag då mått lika bra som jag gör idag? Förmodligen inte eftersom att det är genom all stöd och hjälp jag fått med diagnosen som skolan blev lättare för mig. Visst var skoltiden
jobbig, men jag hade tillgång till specialhjälp.
Återgår till ämnet...
Som Paula skriver så vill personer med Aspergers Syndrom inget hellre än att bli förstådda. Men det är inte alltid lätt för den "normala" omgivningen att förstå vårt tankesätt. På samma sätt finner vi det svårt att förstå personer utan diagnos, och precis
det får Paula fram genom boken. För att nämna något: Många med Asperger, däribland jag, fungerar som en Ferrari som tar mycket bränsle. Bara att hämta posten och gå ut med soporna tar mycket energi, vilket många har svårt att förstå. För en
diagnosfri person är det enkelt att jobba fem dagar i veckan och ändå orka umgås med familjen på kvällarna. Ibland känns det som att en del förväntar sig samma saker av mig eftersom att det för dem är normalt. Men jag orkar inte jobba fem dagar i veckan och
efter mitt arbetspass vill jag vara ensam och göra vad jag vill. Jag är för trött helt enkelt och så kommer det alltid att vara.
Jag vill tillägga att alla med Asperger inte är likadana. Alla med diagnosen är t.ex. inte ljud- och ljuskänsliga, och vissa har mer energi än andra. En del har till och med lätt för det sociala. Det är viktigt att komma ihåg att bara för att man har Asperger så betyder det inte att man har alla symptom. Lika viktigt är det att komma ihåg att man inte är onormal bara för att man har en diagnos. Vi är lika mycket människor som alla andra, bara att vi behöver mer stöd och hjälp i vardagen.
Klicka på bilden för att komma till dess källa (aspiration.nu)