Marilyn var inte Marilyn
1Man dömer ytan eftersom det är det första man ser. Vad som är inom oss ligger gömt alldeles bakom och måste lyftas fram.
Jag har gjort samma misstag att döma Marilyn för fort, men det var innan hon blev en del av mitt liv, innan jag började läsa om hennes brokiga livshistoria och innersta tankar. Hon var inte alls som sina "dum blondin"-roller i filmerna. Tvärtom var hon otroligt intelligent och förresten var hon naturligt brunette. Hon älskade litteratur (ägde totalt 400 böcker!!) och skrev flera pappersark om allt möjligt.
Marilyn älskade sina fans och gjorde allt för att göra dem nöjda. Hon tyckte om att bli fotograferad och bli älskad. Men ibland ville hon gå tillbaka till Norma Jeane. Det var Hollywood som, på sätt och vis, tvingade henne att bli någon som hon egentligen inte var. Även om Marilyns högsta dröm var att bli lika stor som Jean Harlow så var hon aldrig tillfreds med sin status. Hon kände sig inte som Marilyn Monroe. Det var mer som om "det vore någon bredvid". Som Marilyn sa; hon var ung och förstod inte vad hon gav sig in på. Om hon hade vetat om att det var så hetsigt och sexistiskt i Hollywood så hade hon nog inte sökt till det.
Det är synd att Hollywood fortfarande har sina skönhetsideal, att man ska se ut på ett visst sätt för att komma någon vart. Och det sjukaste är väl att det fortfarande, nu år 2018, är en mansdominerad bransch och att det förekommer sexuellt ofredande. Jag trodde humaniteten hade kommit längre än så.
foto: Cecil Beaton, 1956.
