Mobiler = stress?
2Har ni tänkt på hur beroende vi har blivit av våra mobiler? Vi har allt i den lilla dyrbara manicken: kamera, spel, kontaktmöjligheter... Allt ligger bevarat i fickan. Den har ju tagit över våra liv! Skulle inte förvåna mig om en robot kom och kidnappade mig.
När jag inte svarar på SMS eller samtal blir mina föräldrar oroliga, och jag måste alltid ha med mig mobilen just av den orsaken. Svarar jag inte så har det kanske hänt något? Det hände mig faktiskt precis innan jag bestämde mig för att skriva det här inlägget. Jag hade telefonen på ljudlös och hörde givetvis inte när pappa skickade godnatt. Nästan en timme senare läste jag att han var orolig för att jag inte hade svarat. Det var förståeligt samtidigt som jag blev stressad över att alltid ha mobilen nära mig. Ibland önskar jag att man slapp det.
Vi skulle nog inte klara oss ens en dag utan den på grund av vårt stora kontrollbehov. Hur håller man annars kontakten? Hur många här skriver brev idag? Allt går ju via internet nuförtiden. Det är synd att det har blivit på det sättet. Vi är nog mer stressade över mobiler och sociala medier än vad vi tror. Faktiskt så skulle det vara kul att skriva brev. Som jag hörde i en podd för några dagar sedan: idag får man kärleksförklaringar i SMS. Är det inte mer värdefullt att ha det skriver på ett papper? Tänk när vi blir gamla och ska titta tillbaka på minnen. "Nä men åh titta, Anders, där fick jag en smiley av dig!" Ärligt talat...
Hur gör ni? Brukar ni skriva brev?
